Jag gillade verkligen Erik Hassles debutskiva, den var mycket mer än det radioskval man hade förväntat sig. Däremot var dom efterkommande låtarna i EP-format ingenting att ägna flera lyssningar på. Nu har ett minialbum kommit ut med sex nya låtar tillsammans med Martin Sköld och Jocke Berg från Kent. Det är åt det bättre igen, där Stains, Stay away och Arrows sticker ut mest och håller minst samma klass som topparna på debutskivan [läs Make it in time & Back to bed]. Lite svårt att förstå singelvalet Are you leaving som är svagaste spåret. Och det där Karl-Bertil Jonsson-utseenet, seriefigurshåret och att för det mesta bära en t-shirt det står Los Angeles Kings på är förlåtet. Lyssna på albumet i sin helhet på Spotify.
Jay-Jay Johanson klev in som magiker 2005 i mitt musikaliska minnefrån när Rush kom. Ett av dom bättre albumen det året med Because of you och titelspåret som givna höjdpunkter. På senare år har han förvandlats till en Jesus-look-alike och syns bland annat i Acne-butiken vid Norrmalmstorg i Stockholm. Nya singeln Dilemma är finfin pop med elektroniska inslag och ännu bättre är den pianobaserade On the other side. Ser fram emot Spellbound som kommer senare i år. Klicka på play under bilden för att lyssna, Dilemma överst och On the other side nederst. Länkarna ovan leder till Spotify.
Det finns så många gamlingar kvar där ute som fortfarande kommer ut med skivor och turnérar. Och trots att varje nyhet är totalt ointressant lever intresset kvar, mycket på grund av att man lever på vad man en gång i tiden har gjort. Om jag räknar upp storheter som fortfarande är aktuella men ändå måste se sin storhetstid långt bort i backspegeln är det flera. Och det är få som verkligen har levererat under alla år. Hur trötta är exmpelvis inte U2, Bob Dylan, Bruce Springsteen, Rolling Stones, Elton John och David Bowie? Ett av fåtal som verkligen har levererat genom alla år och gör det än är Pet Shop Boys. Från West end girls, Suburbia, Being boring, It's a sin, Go West, Domino daning, Discoteca, You only tell me you love me when your're drunk, Casanova in hell, I'm with stupid, Pandanomium och Love etc. Titlar som alla har ett avtryck i musikhistorien med ett tidsspektra från 1986-2010. På liveskivan Concrete från 2006 sjunger Rufus Wainright Casanova in hell. Klicka på play nedan för att lyssna!
Jag gillar det här, jag ser fram emot Patrick Wolfs nya album. Han har alltid varit grym och haft en magisk röst. Och House känns som en typisk roadtrip-låt; du skruvar upp volymen, känner glädjen, ruset och koncentrerar dig mer på eufori och fantasi än bilkörning. Inte sant? Lyssna, jag ger kommande House 8 Ingvar av 10 möjliga. Det är något med upptempo-låtar, piano och stråkar ihop som gör att man blir glad. Klicka på play och känn precis det jag skrev ovan. Visst känner du likadant?
... Bara för att det är så fruktansvärt bra. Det här är nog bland det bästa som någonsin har gjorts. James Blakes livecover av Joni Mitchel. Prince har tidigare gjort den. Och Håkan Hellström har också gjort en cover på Joni Mitchel, Both sides now fritt översatt till Båda sidor nu. Här är dock A case of you. Hör ni rösten? Hör ni rösten? Hör ni texten? Klicka på play under bilden för att lyssna. Och skriv i ditt testament att det här är det finaste som finns. Hade det varit något folkligare som te.x. Coldplay hade det här utsetts till 2000-talets höjdpunkt. Finare cover kan man inte göra! Rysligt bra! Bildspel från spelningen hos Zane Lowe.
Just before our love got lost you said / "I am as constant as a northern star." / and I said / "constantly in the darkness, where's that at? / if you want me I'll be in the bar." / on the back of a cartoon coaster / in the blue TV screen light / I drew a map of Canada / oh Canada / with your face sketched on it twice / oh, you're in my blood olike holy wine / you taste so bitter and so sweet / oh I could drink a case of you, darling / and I would still be on my feet / oh I would still be on my feet / oh I am a lonely painter / I live in a box of paints / I'm frightened by the devil / and I'm drawn to those ones that ain't afraid / I remember that time you told me / you said / "love is touching souls" / surely you touched mine / 'cause part of you pours out of me In these lines from time to time / oh, you're in my blood like holy wine / you taste so bitter and so sweet / oh I could drink a case of you, darling / still, I'd be on my feet / I would still be on my feet / I met a woman / she had a mouth like yours / she knew your life / she knew your devils and your deeds / and she said / "go to him / stay with him if you can / but be prepared to bleed" / oh but you are in my blood / you're my holy wine / you're so bitter, bitter and so sweet / oh, I could drink a case of you, darling / still I'd be on my feet / I would still be on my feet
Sedan Lupe Fiasco gjorde Hurt me soul har han känts som en avstickare i min musiksmak. Med ena foten i tonerna från Kanye West och Jay-Z och den andra på en stadig egen zon, med tydligare melodier, mer nyansrik och bättre röst än sina likasinnande är han för mig nummer 1 i den trion. Nya skivan Lasers är riktigt bra. Första singeln Show goes on plus trion Till I get there, Letting go [feat. Sarah Green] och Never forget you [feat. John Legend] är topparna från nya. Dessa ligger nu i Nyhetslistan på Spotify.
Här kommer framtiden. Och Jamie Woon har en röst som låter ungefär som efternamnet, på något märkligt sätt. Han ligger på topp-4 av den lista som BBC årligen gör på världens [nåväl, läs mest brittiska] mest spännande nya artister [märk att James Blake ligger på andra plats...]. Förra året toppades denna lista av Ellie Goulding. Några namn som tidigare år toppat BBC-listan är 50 Cent, The Bravery, Mika och Keane. Jamie Woon, 25-åring från London, har tidigare gett ut Night air och Wayfaring stranger. Klicka på play under bilden för att lyssna på nya fantastiska Lady luck. Jag ger den 8 Ingvar av 10 möjliga i betyg!
Säg vad man vill om Oasis, nytt band eller samma, oavsett namn. Beady Eye låter förträffligt bra. Tror dom äntligen kommit närmre det moderna Beatles dom alltid önskat. Här är ännu en låt som jag skulle kalla riktigt bra. Albumet ser verkligen lovande ut. Och verkar låta ganska snällt. Klicka som vanligt på play under bilden för att lyssna på For anyone.
When Saints go Machine är Danmarks motsvarighet till svensk-amerikanska Miike Snow. Det låter som en blandning mellan Miike Snow, Hercules & Love Affair och Hot Chip. Och Fail forever är deras största hit. Det finns en ganska trevlig remix av Nicolas Jaar att lyssna på här. Jag ger den 7 Ingvar av 10 möjliga i betyg. Lyssna nedan.
Jag har väntat länge på att kunna lägga ut den här med Adele. Pitcfork har sedan Brit Awards haft den som bästa nya låt och tycker att hon sopar banan med Amy Winehouse. Och jävlar vilken hjärtskärande röst! Nu har Youtube till slut fått upp Someone like you [men lär försvinna snart], sedan tidigare har den här dansgolvsremixen legat ute, men får nog hålla att originalet slår mycket, mycket högre. 8 Ingvar av 10 möjliga i betyg! Och som vanligt gäller det att klicka på play under bilden för att lyssna.
Radiohead, mest kända för den stora internationella hiten Karma police, är tillbaka. Den nya skivan The king of limbs är redan väldigt hyllad, har dock tyckt att det senaste dom gett ut varit lite väl svårlyssnat. Codex från The king of limbs är dock riktigt bra och ganska lättsam. Långt intro, sen stiger den till en riktigt stämningsfylld pianoballad med svaga elektroniska trummor i bakgrunden. Jag ger den 8 Ingvar av 10 möjliga. Och som vanligt ska man klicka på play under bilden för att lyssna!
Det har varit ett magiskt musikår tilltills. Och många låtar har vi redan hört som är galet bra. Få är så bra som Sadness is a blessing. Än så länge är det här årets låt, men jag kan nog så gott som lova, hur bra resten av året ens blir, att det är är en garanterad topp-5 på årets låtar. Lykke Li, årets Robyn-genombrott gissar jag på. Klicka på play under bilden/intervjun för att lyssna.
En av årets mest hyllade artister under 2011 - världen över - James Blake har gjort en cover på Joni Mitchels A case of you. Jag avgudar versionen som Prince tidigare har gjort. Men det här... herre jävlar! Jag ber er, lyssna, om och om igen. Fattar man inte magin i det här förstår man inte musik. James Blake som annars gör nån blanding av pop, dub och elektronika växlar ner till en soulballad och visar också genom det här att han bryter myten om dåliga sångröster inom dub. Det är slår till och med när Beachwood Sparks krossade Sade med By your side eller när Pet Shop Boys gjorde Elvis till disco med Always on my mind. Är det här årtusondets cover? Och kom ihåg att det här är live. Rysligt. Klicka på play under bilden för att lyssna!
Damon Albarn från tidigare Blur, nu med sitt Gorillaz. Alltid lika fula tecknade skivomslag och videos. Här i magiskt bra låt, typiskt sådan man missat från förra året men ändå skulle platsa på en årsbästalista. On Melancholy Hill är magiskt bra. Som vanligt gäller det att klicka på play under bilden för att lyssna eller på tittellänken ovan för att istället lyssna i Spotify.
Lykke Li new album preview Wounded rhymes + acoustic Sadness is a blessing
Lyssna igenom hela Lykke Li's kommande Wounded rhymes nedan samt klicka på titel-länken för att lyssna på en av årets bästa låtar - Sadness is a blessing i akustisk version. Det är så bra att det vrider sig i magen! Det är här det händer.
Några timmar galma Love out of lust, åter en magnifik nyhet. Det känns som det lutar åt vems år det blir 2011. Och av vad vi hört av liveklippen på youtube finns det fler låtar [tex Sadness is a blessing] som kommer sticka ut ordentligt på kommande Wounded rhymes, släpps om jag minns rätt 1:a mars. Klicka på play under bilden för att lyssna!
Här är nya riktigt bra Oasis-låtar med det nya bandnamnet Beady Eye
Oasis, bandet som bara blev sämre och sämre är tillbaka med samma uppsättning som Oasis avslutade med förutom Noel Gallagher. Beady Eye heter det nya och dom drömmer om Betlates, vilket är uppebbart redan i typsnittet på bandnamnet. Jag tycker faktiskt att The Roller och purfärska The beat goes on är det bästa dom har åstadkommit sen topparna på Be here now från 1997. Bring the light är också riktigt bra. Det ligger några låtar ute på youtube, men albumet i sin helhet släpps den 28:e februari. Och att döma av intervjuer är Liam Gallagher fortfarande lika blåst som förr. The morning son är skriven av Liam Gallagher till och om Noel Gallagher och lades ut bara för någon timma sedan. Dom två första låtarna ger jag faktiskt 9 Ingvar av 10 möjliga!