Det kom en trevlig gåva från dom anonyma coolingarna bakom Pacemakers. Egendesignade tygpåsar kan ni beställa från bloggen. Jag tror gänget bakom Pacemakers är smartare än dom själva tror, det där frågetecknet är snart som ett varumärke. Jag bugar och bockar.

Tveksamt om man kan beskylla Håkan Hellström för någon vidare bra stil?

Runt omkring har lamporna varvat ner. Och efter kvällens träning känns det riktigt gott att ha intagit sängen flera timmar tidigare än en vanlig dag. Helgen har varit fin, lugn och lite fin igen. Den där vinden är lite kallare, den där vinden är lite svårare och den där vinden är närmre nu. Det känns som jag redan längtar efter ledigt för det spelar ingen roll om dagarna är lugna och krafterna borde finnas kvar. Det tränger sig alltid in ett psykologiskt nötande när man jobbar tätt inpå utan att få sin frihet. Och du ser bara den där tunneln utan slut för långt framför dig. Helg efter helg, dag efter dag. När dom lediga helgerna äntligen börjar stannar jag till någonstans på tjugofem av tjugoåtta dagars jobb. Ibland tar krafterna slut. Och ibland försvinner den där energin och lusten någonstans på vägen. När dom långa veckorna går ut på att lösa problem, göra missnöjda människor nöjda och alltid vara sist ut från byggnaden är det kanske inte så konstigt att kvällsenergin sjunker ibland. Och så länge man omges av positiva och bra människor så orkar man ändå lite mer. Imorgon börjar en ny vecka och nya tag, en ny energi och förhoppningsvis en ny fantastisk och bra dag!

 

Mallorca

Det känns som en isblå vind sveper förbi. Och utanför fönstrena kommer mörkret tidigare än innan. Idag har det blåst kallt, idag har det blåst en felaktig vind från vilket perspektiv man än ser det ifrån. Efter att ha startat morgonen med att ha öst båten och avslutat dom sista timmarna innanför fel sida väggarna känns dom varma utekvälllarna som dom vore trehundratio dagar bort. Nu är det tid att andas om, tid att andas på andra platser på samma tider i samma stad. Om en månad hoppas jag på Mallorca. Och om en månad antar jag att jag köper höstens kängor från Zara längs gatorna i Palma. Om en månad hoppas jag att vandra längs Paseo de Born och Placa Juan Carlos vid Zara och Bar Bosch, Carrer San Miguel och Cappuccino Grand Café och någonstans i närheten fastna på en plats i solen.




Kängor från Zara

Söndagkväll i den stad jag föddes, en helg är avslutad precis som någon annan. Och den här helgen minns jag mest för att man blev överkörd av moln. Det är fortfarande varmt, det är kvavt och fukten fastnar liksom överalt. Imorgon är en ledig dag och den ska tillbringas med hårdträning på gymet efter ett förkylningsuppehåll. Och efter en vecka där huvudet varit fyllt med för mycket luft känns det som kroppen äntligen är tillbaka igen efter semesteruppehåll med förvirring och en återhämtningsperiod. På något sätt känns det som jag mest av allt vill åt den där vardagen igen när tempot är som högst. Det är skönt när det händer saker och timmarna går på. Vi gillar ju trots allt när hjärtat verkligen får slå!

En hettande värme. Och den fuktiga och varma luften runt omkring sätter sig på huden än. I kväll hamnar vi kanske på någon fest nånstans. I kväll hamnar vi kanske någon annanstans. Jag borde diska, städa och få mitt hem att se välkomnade ut. Jag fastnade istället här bland tidsfördriv, kaffe och kokosbollar. Och mitt i mina tidsfördriv hittade jag det här...


Unconditional


Unconditional


James Long

Genom dom första dagarna av en ny tid. Och genom luften som har fått en annan färg, lungorna jobbar och hjärtat slår, men huvudet står kvar på samma plats när jag lämnade det igår. Det känns som att försöka men aldrig slå igenom, som att springa men fortfarande stå kvar. Det är dagar det finns hudra saker att göra och huvudet gör allt på samma gång men kroppen inget alls. Idag försvann jag in bland molnen. Och någonstans där inne försökte jag att ta mig ut. Vissa dagar är som gjorda för att prestera på botten, vissa dagar är som gjorda för att ligga där och kräla och försöka komma in i vardagen igen.  


Robyns bästa låt i den bästa remixen? Höstens dansplåga? Svar ja!

Varenda timglas har runnit ner, varenda fönster står öppet. Och värmen lever på båda sidor väggarna medan sömnen väntar någon timma till. Jag hör dom sista ljuden av sommaren och syrsorna som äter varje millimeter av min hörselgång. I natt slåss jag med insekter på insidan och dom sista levande varelserna utanför. Rörelserna i huvudet springer runt bland veckordagarna framöver, runt bland händelser som inte ens har börjat än. Jag vet inte om det handlar om rastlöshet att springa före framtiden, jag vet inte varför jag springer när man ändå aldrig kommer ifatt. Det enda jag vet är att den som springer aldrig någonsin står still.


Maximilian Hecker är vaggvisornas mästare, klicka dig till youtubelänken och läs om bakgrunden (tjejen Nana) till låten.

Byxor: Fifth Avenue Shoe Repair

Jag har sovit bort ännu en ledig dag. Dra mig i armarna, benen och öronen. Jag behöver en djävul som plågar mig om morgnarna. Det här är en av tre lediga dagar på tjugotvå kommande dagarna, tre raka helger jobbar jag också. Varför ser mitt schema alltid ut som det gör? Det är för att jag är så snäll och ställer upp åt alla, kanske? Men det gör jag så gärna, man ska inte vara svår med det. Och det här köpte jag i Stockholm under helgen.


Filippa K


David Design


Resteröds

Odeur sommaren 2011. This/hearts/on/fire visar resten och hösten/vintern för 2010. Känns som allt verkligen blir längre, tunnare och mer extremt. Deras t-shirts är dock alltid några favoriter och rosa känns riktigt snyggt ändå. Gillar även mössan till i höst.







Bilder från This/hearts/on/fire

Christina Vukicevic gör Norge lite snyggare.

Känslan av att vara hemma har inte infunnit sig än. Och luften som jag brukar andas känner jag inte igen. Jag tror att huvudet ska vänja sig vid att vakna en nygammal tid, att huvudet ska vänja sig vid mindre fritid, lite mera träning, lite längre dagar fast ändå kortare, jag tror att mina sinnen ska ignorera solen, himmelen och molnen. Och allt som händer utanför får en annan vikt. I kväll somnar jag i min egen, världens skönaste och bästa säng.

Bakom oss ligger Västervik, Ålberga och Stockholm stad som en del av sommarens minnen. Och efter ett litet stopp någonstans där skärgården börjar runt Västervik stannade vi några timmar senare till på Wreta Gestgifveri vid Ålberga, förundrades av 1600-talet och lät stämningen tala för sig självt och somnade efter ett besök i matsalens meny. Stockholm stod för resten där vi bland annat beblandades med solen, tropiska nätter, Mosebacke, citypuls, Södermalm, Formex-mässan och restauranger. Efter några kassar från PUB, Åhléns, Filippa K och Fifth Avenue Shoe Repair var garderoben nöjd.

Det känns som jag alltid jämför Stockholm med Göteborg. Och hur jag än försöker blir Stockholm aldrig min stad. Den där charmen, det personliga, närheten och atmosfären får aldrig riktigt någon konkurrens. Det enda Stockholm vinner på är ett fantastiskt utbud. Att avsluta semestern med 27 grader och en elektrisk sol, familjesällskap och ett miljöombyte under fyra dagar var bland det bästa avbrottet semesterveckornas sista timmar kunde få. Jag har inte saknat regn, jag har bara väntat på att solen åter skulle komma hem. Och imorgon är jag tillbaka på mitt jobb igen. Imorgon är jag verkligen tillbaka på riktigt. Igen.


Håkan Hellström: River en vacker dröm - en självbiografisk låt om Hellströms karriär - spelades igår på Way Out West och aldrig aldrig mer igen. Mer info.

Min syster är en mästare på att leta resor och hitta små undangömda pärlor. Eftersom Stockholm var så gott som fullbokat från torsdag tar vi tre dagar i huvudstaden och stannar istället på vägen vid Ålberga och tar in på Wreta Gestgifveri innan vi fortsätter norrut igen. Jag tror att Ålberga ligger runt Norrköping? Det ser verkligen gudomligt ut, väldigt mycket familjen Severin Nilsson. Jag låter bilderna tala högt, dom säger mer än mina ord.


















Bilder från Wreta Gestgifveri

Längst ut på Ängö för längesen, Ölandsbron byggs i bakgrunden

Vaknade med tjock hals och näsa, mellanlandade på Apoteket för att köpa Sinova och sedan förbi Pressbyrån, kom hem och gjorde mig ändå redo för att lägga mig i solen på Kindbergs Udde. Känslan av att människors semestrar är över kommer närmre för varje dag. Och längst ut på Ängö låg badplatsen öde, inte en människa fanns att se. Längs sjöbodarna gick däremot fiskegubbarna och pratade, någon rensade näten, en annan klippte gräs och någon annan något annat. Och trots att solen fortfarande levde fram till lunch verkade det som om alla har gått in i nästa fas - till jobben, tiden efter högsommaren och till en väntan på dom kallare dagarna och nätterna. Stan var glesare igår, uteserveringarna va glesare igår och termometern var lite lägre, men det är inte alls särskilt sent ännu. Det finns fortfarande många goda glassar som ska ner i magen än!


Vampyriskt vackert, lyssna på hög volym, Twilight-lovers!

Innan sommaren når sitt första avslut och semestern är över tar vi vägarna förbi Stockholm. Det känns som dagarna antingen har varit en längtan efter soliga dagar eller bara bort. Och när molnen verkar älska min hemstad mer än någonsin hoppas jag att Stockholm blir ett fint avslut på semestern innan möbelbutiken ropar efter mig igen.

Dom där dagarna på havet, dom där dagarna med båt och dagarna med sveda från hettan mitt i solen och tropiska nätter, dom där stunderna på jetskin, balkongen, stränderna och bryggorna blev så mycket dröm och lite verklighet. Och trots alla uteblivna dagar av alla dom där sakerna har vi hunnit med massor. Det känns som en bra semester efter alla förutsättningar! Och värmen tar vi igen i september eller oktober när Mallorca värmer mer än höstlöven hemma i Sverige. I kväll fortsätter vi sommaren med en grillbuffé på Helen & Jörgens och med livemusik på Larmtorget i stan. Vi ses i vimlet! Och på allra bästa sätt!

 

Så här såg bryggeriet ut förr i tiden när det var ett tunnbinderi

Jag vet inte om det är någon slags samhörighet till där man bor eller om det handlar om en fix sak, men Ängölen från Ängö Kvartersbryggeri känns lite som sommarens mest oväntade fluga (kanske att ta i men populärt är det i vilket fall som helst). Än serveras det bara på några få ställen i Kalmar, men det verkar som att det framöver kommer att säljas på fler ställen samt Systembolaget. Och slutsålt blev det direkt på bland annat Helen & Jörgens. Till Lilla Puben var det kö hela fredagen och människor i kön tjatade om detta Ängöl, eftersom det verkade vara den enda puben som träffat rätt i populäritet.

Det känns lite kul och annorlunda. Det hade varit väldigt fint med en liten kvarterspub i Kalmars mysigaste bostadsområde med Ölandsbron som siluett, eller gårdsförsäljning, men ges det nog aldrig tillstånd till? Hur som helst är det i alla fall roligt att någon vågar prova och att det uppenbarligen uppskattas. Tänk lite som Danmark med sina egna små bryggeripubar. Hur skulle det smaka? Se inslaget längre ner som sändes i SVT.




Så här ser det ut idag



Glömde jag berätta hur det smakar? Förvånansvärt riktigt bra!

Fortfarande ett ljusgrått tak över oss var vi än går. Och fortfarande väntar jag på den där solen igen. Det känns som man är fast mellan fyra väggar istället för att ligga under en ljusblå himmel, jag hade hellre fastnat under solen än ett hustak. Fortfarande. Och igår var sommarens säsongavslutning på Strand i Borgholm och jag tror den blev till sommarens bästa fest även om jag mest gick och letade efter folk sista stunden. Tappar man en gång bort dom man är där med hittar man sällan rätt igen. Jag gillar verkligen Borgholm; folk är alltid glada och stämningen på topp även om ett regn försöker vara i vägen ibland. Det var en riktigt trevlig kväll som inte borde tagit slut så fort trots att det går några timmar och man blir trött. Men det känns nästan som det hade varit värt att leta än!


Scandinavien Photo andvänder delar från Seglaren till sin reklam, check it out här

En fuktig luft och en ljusgrå himmel så långt man ser. Det kunde ha varit mer sommarväder än så här inför grande finale på Strand. Men vad hindrar det oss? Efter gårdagen är jag äntligen pigg igen. Nu är det dags att inta andra sidan bron för ett perfekt avslut på något väldigt trevligt. Känns som man kunde haft mer tur med vädret den här sommaren, semestern har bara gett tre dagar sol och resten regn. Kanske fel plats vid fel tidpunkt? Roligt har det varit ändå och det är viktigast. Och dessutom har jag en semestervecka kvar!



Utanför Strand tidigare i sommar

Det är sommar, det är stunderna man ska till vara på. Och en sådan stund är det här helt purfärska från kommande album med Robyn. Sverige coolaste tjej, skulle jag tro. Dags att ta sig in till stan för att kanske ta en eller annan Ängöl, inte alla som har ett eget kvartersbryggeri. Ibland är det extra skönt att bo i paradiset. Ängöl finns på Lilla Puben, Helen & Jörgens samt Byttan, än så länge. Och är förvånansvärt god. Vi ses i vimlet! 

 

Köpingsvik hade sol och inga moln, överallt finns sanden kvar där den inte borde vara, huden hettar och det här har verkligen varit en bra dag. Efter Öland väntar storstädning och tvätta bilen sedan intar vi återigen stan för en uteservering på Kalmar Stadsfest. Imorgon väntar återträff med det gamla elitgänget och första golfrundan på bra många år, förutom ett mindre lyckat försök i våras. Avslutar gör vi givetvis i stan, var annars?

Vi gick in till Stadsfesten i kväll.

Dom stora runda slagen i bröstet, dom där sista andetagen innan alla ansikten passerar förbi i sömnen under ögonlocken. Och alla rörelser från kroppen som är så mycket mer - människor med avtryck, personligheter som fastnar och röster som både stannar och försvinner. Det känns som jag redan slåss mot sommarens sista dagar och nätter. Om solen bara kunde ge mig lite till. Och sommaren bara kunde ge mig lite mer av alla önskningar som inte riktigt slagit in. Den här dagen kom sommaren hem igen. Den här dagen hettar det behagligt i huden. Och den här dagen känns allting riktigt bra igen. Sommaren lever än!

 

Långsamma fötter, för mycket folk och för mycket högar i butikerna gör inga dyra dagar för Kalle. Det här var det enda som införskaffades i Göteborg; tunn tröja med långa armar från Weekday. Och nu är det dags för att fånga lite sol så länge den varar, jag har saknat den.

Tillbaka på min hemsida av Sverige, tillbaka från den blöta kusten med det eviga regnet. Och sommaren fick ännu en oförglömlig helg i sin historia. Det enda som jag väntar på nu är en sol som skiner utan moln som farthinder för den gyllenbruna färgen. Göteborg levererade som vanligt och kanske var det tur att kortet slutade fungera. Två sena nätter, fyra uteställen och ett evigt regn senare känns helgen riktigt bra. Under fredagen tog vi Nerfititi och Excet. Och på lördagen bjöd Emma & Cecilia in till fest och vi intog Port du Soleil, mittenlandade på Bryggeriet för att slippa regnet och avslutade sedan på Excet.