Dom där röda färgerna och den brandgula sorten av avtryck kände jag aldrig riktigt om dom kom. Utanför finns ett vinterlandskap som växer för fort. Utanför finns mängder av gator fyllda med bortglömda hål, täckta av is, överraskningar och snö. Den här staden spräckte sin budget för snöröjning i våras. Här får man klättra ut för att komma fram, här får man vara nöjd med det som finns för att ta sig någonstans. Det är ett mysterie att vintrar alltid är dom största överraskningarna städerna kan få. Så vitt jag vet kommer vintern varje år.

Det blir allt mer träning och allt mer allt mer energi. Och det känns som dagarna lyfter sig när omvärlden runt omkring gör samma sak. Förväntningar. Lättsamhet. Och bra människor. Efter att ha sett världens äldsta trettioåring fick jag mig själv att inse att jag själv kanske är närmre tjugo än trettio. Det är märkligt hur somliga förvånar, hur somliga åldras och får en kropp som bleknar till ingenting. Jag fick mina kollegor att bli unga, jag fick dom dubbelt så gamla att bli häflten så unga. Och världens äldsta trettioåring fick mig att förstå att det är fruktansvärt många år kvar till trettio. Ungefär över åttahundrasextioåtta år.
 




Johannes Vidén är Göteborgs nya pophopp
Hör mer på Myapace tex Sen jag har älskat dig

Det finns alltid något där. Och på insidan av huden bor det gåtor man aldrig läser eller löser, dom bara samlas där som vänner eller ovänner. Ouppklarade människor, ouppklarade misstag eller andra händelser som inte riktigt fick det avsked det var värt, eller bara sparade människor i säkert förvar. Små samlade mästerverk på gott och ont man aldrig släpper fram. Jag är expert på det. Jag orkar aldrig lägga energi på det. Och just därför passerar aldrig dom där stunderna som lika väl kunda flyga fritt i luften, men ibland går det inte, vingarna på det som kunde flyga är liksom brutna.

Jag kommer aldrig reflektera över rätt och fel, misstag, normer eller människor som passerat eller stannat kvar. Jag bara samlar, en kropp som ett kollekt. Och på samma sätt som jag är bedrövlig på att hantera kontakter eller upprätthålla dom befintliga är jag lika dålig på att tala om för andra att dom finns kvar, du bor på en plats här som jag har reserverat för dig, eller bara påminna någon annan om att jag själv lever än. Jag har en mor som frågar varför jag aldrig hör av mig (men du ringer mig!). Och jag misstänker att jag är precis likadan mot alla andra. Min kropp är ett kollekt, samlat med människor jag hör av mig alldeles för lite till. Jag kanske är självupptagen? Eller är jag bara lika vanlig och blodig som alla andra? Det finns många som bor kvar här. Några är gåtor, andra bara människor.

Från Kattrumpan mot Öland, Öland ser ut att vara väldigt nära...från tiden jag fotograferade på film, många år sedan. Fotografiet är scannat så taskig kvalitet!

Det här med tid. Och det här med längtan, saknad eller nostalgi. Det spelar inte längre någon roll. Om vi blundar och ser tillbaka var vi var när det var sommar känns det som igår. Det här är en smärtfi höst, en höghastighetsvinter, vi kan kalla det vad som helst för tiden bara springer förbi. Det känns som igår var augusti, som igår var september, som igår var den dagen då flyttfåglarna kom hem igen. Och jag har nog inte riktigt reflekterat över att det är när som helst är december. Jag har nog inte tänkt på att det snart är 2011. Har du?

 
"Jag har gått för långt, kan inte sluta gå / Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå / I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år / För ljus att nå / Så djupa sår / Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om / Men jag vänder om, än en gång / Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt / Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt"

Somnade i ett nytapetserat sovrum mellan färger av blått och vitt och vaknade till tonerna av det bästa med Badly Drawn Boy. Lite senare vidare mot Kosta Outlet och deras julmarknad. Och jag har nog aldrig varit där när det funnits så mycket bra, brukar mest vara skräp i vanliga fall. På införskaffningskontot hamnade en dunderlång skjorta från Ljung och en flaska Smålandsglögg med svarta vinbärssmak. Och nu ska jag kronblomma på soffan innan det är dags mot någon pub och sedan vidare till Harrys. Vi ses väl där, om ni inte ska spana på deltagarna från Kungarna av Tylösand som kommer till Sandra i kväll.


Ljung


Smålandsglögg

Som tvåhundrafyra hjärtslag i minuten, som intensivträning i vänster kammare eller och ett test för sinnet i sin helhet. Det är när dagarna slår tillbaka, när man känner att man inte får något gjort, när man sätter sig ner och blir avbryten av telefoner som ringer, av kunder, kollegor som har frågor, leverantörsbesök eller små negativa synpunkter som stjäler energi. Det är egentligen som vanligt, inget konstigt. Jag förstår bara inte hur ostruktuerad jag kan vara ibland.

Det är inte att man har för mycket att göra alla dagar, utan det är att man ska dela på sig trots att kroppens delar ändå håller ihop, trots allt. Och det är att man inte vet var man ska börja, eller hinner komma till ett avslut inann någonting kommer emellan. Och resultatet blir att mindre än relevant blir gjort. Samtidigt är det också det som är så himla roligt. Att man är överallt. Att man kan alla delar. Att man gör flera delar. Däremellan allt ska man hinna med att vara trevlig och glad, men det syns inte allla gånger. För när huvudet har en radie på 250 meter är  det svårt att samla alla tankar på ett och samma ställe. Och det är jäkligt klurigt när tio ord i samma mening ska fördelas med fyra olika budskap och åtta öron, eller när fyra röster ska filtreras genom två öron och en hjärna. Jag undrar om det egentligen går? Jag tror faktiskt att jag lyckas ibland. Kanske.

Träning, livsnödvändigt för att bli pepp! Och få en fin kropp!

En cappuccino italiano med kanel på toppen av skummet, en sista medalj från helgen innan det förhoppningsvis är tid för mjuka drömmar och hårdare sömn. Det har varit en helg från andra sidan molnen, inga flaskor, inga glas, inget dansgolv eller någon nattklubb. Bara jobb, träning och vila om kvällarna. Riktigt skönt! Och det känns som energin har varit utlånad till djävulen under flera veckor, saknat lust och vilja, inspiration och förmåga att prestera - men lördagen satte kniven i ryggen på djävulen och gav igen. Under vecken blev det fyra träningspass av den anledningen att jag känt ett akut behov av endorfin. Idag kunde jag inte hålla mig borta och sprang en mil på Friskis löparband - en skön kick och jag tänkte till och med ta 1,5 mil när jag väl var igång, om inte knäna hade börjat säga ifrån, för orken fanns klart kvar. Det är galet viktigt att träna! Nu står jag laddad inför en ny vecka med snart fyrahundratusen idéer - då är det dags att jaga människor för att få det att hända. Gött!



Reklam med humor i Kalles smak...! Se den!

Nacken verker, ryggen blöder. Och knivarna sitter åt. Ibland är det bra att ha massagefåtöljer på jobbet. Jag började dagen med att misshandla kroppen i en bultande fåtölj, det gjorde nytta. Och sedan kom det både massor med kunder och energi. Det finns egentligen inga roligare dagar att jobba än helgerna när tempot är högre och kunderna oftast fler, när alla leverantörer har stängt och allt annat arbete än försäljning inte finns, då är det bara att ta vara på dom intensiva timmarna. Och det känns som jag har stängt av hela den yttre världen, det är skönt att vara på rätt sida av ett upplyst fönster.

 

Genom den grå färgen i luften på Öland, förbi kyla, förbi den tomma landsbygden, så långt från sommartrafik och klarblå himmel. Jag beställde vinterhjul på Öland idag, trevligt folk och bra service! Och jag gillar känslan med träning och känslan därefter. Jag funderar på att springa fyra varv runt jorden. Innan dess spelar jag feelgood-musik på hög volym.

Håller mig hemifrån om kvällarna, frigör endorfiner, undviker allt annat som färger himlen grå. Och jag tränar inomhus nu. Det är för kallt att springa i mörkret på Svinö, för kallt för själen att låta vinden blåsa genom huden och låta luften bränna genom märgen.


Fifth avenue shoe repair


Uniforms for the dedicated




The Local Firm




The Local Firm


Acne


Uniforms for the dedicated

 

Det enda vi killar behöver i badrumskåpet; rakhyvel, raklödder, vax, ansiktstvätt, parfymer och en ansiktskräm som håller pannan blankfri. Idag kom något nytt att testa; Dermalogicas ansiktstvätt. Vi får se om den kan konkurrera med den enda som är värd att lägga pengar på i vanliga fall.

Bob Hansson var på Bokens Afton i Kalmarsalen

I varje meter per sekund blåser minnen, löven och ett piskande regn. Och i varje meter som rör sig från en kuststad till en annan känns det som huvudet töms. Det är som om dag för dag är en ny start, jag känner mig lat. Här finns ingen historik att börja dagen med, inga oavslutate kapitel med nya blad, inga vindar som stannar kvar i en och samma stad. 

Ikväll förlängde vi arbetsdagen genom att promota oss på Bokens Afton där vi är sponsorer. Jag valde ut möblerna till scenen för Bob Hansson, Lars Kepler (pseudonym för Alexandra Coelho Anhdoril och Alexander Ahndoril), Maria Gustavsdotter, Cajsa-Stina Åkerström och Pia Gustafsson, medan Robert Gustafsson ställde in pga sjukdom. Vi delade ut kataloger, erbjudanden och tablettaskar, allt verkade väldigt uppkskattat.

Stannade till för Skotte Linde, som presenterar evenemanget och intervjuar författarna, som för några månader sedan stoppade mig på jobbet och pratade minnen om hur han såg på mig att jag var "Ingvars barnbarn", han berättade om hur han umgicks med farfar som yngre. Jag gillar att lyssna på gamla minnen, gamla människor som älskar att få berätta sina minnen, som tar sig tid för småskitar som jag. Skotte hojtade "Sivves barnbarn" och var snabb med att berätta för Kenneth Ottosson vem jag är, fortsatte med att provsitta möblerna och verkade nöjd innan vi fortsatte vårt arbete innan kvällen för oss tog slut och för andra bara började. Imorgon är en ny dag. Igen.

Det finns egentligen inga snyggare klockor än Rado i Ceramica-serien. Om man inte vill lägga 15-20 000 på en klocka känns Thomas Sabo som ett riktigt snyggt alternativ. Denna Classic-modell drar lite i mitt hjärta. Fantastiskt snygg. Och kostar inte en hel månadslön.



Bilder från Thomas Sabo

Den dämpade belysningen, den långsamma söndagsklockan som står still och den novembervind som blir äldre dag för dag. Här har jag tillbringat kvällen med cappuccino, skumtomtar och världens mörkaste choklad. Och ett försök att bedöva spänningen i ryggen med en halvtimma på spikmatta. Till tonerna av Håkan Hellström, med kroppen täckt av ett täcke fyllt med dun och tankarna liggandes bredvid, jag har gjort ett försök att spara dom i en påse fylld med vakuum och frysa dom till döds, jag lyckades till hälften, när söndagen är över är det dags för veckans bästa dag - måndag!

 

Gårdages roligaste var det här. Känns som en svensk version av Antoine Dodson, som efter ett tv-sänt nyhetsinslag fick sig själv redigerad till en låt. Laserturken blev Laser-rap. Och givetvis kör man laserdansen där "klippa öronen" och "klippa tungan" visas fint med fingrarna av Laserturken själv i videon. Kan det bli roligare än så här? Årets youtube-video!

 

Lite nya plagg i garderoben, utnyttjat lite rabattkoder och försöker emotionellt, eller oekonomiskt (hur man nu vill se det), bota min värk i kroppen. Istället för massage; mer trevligt! Framöver borde jag fundera mer på ergonomi och mat. Det skulle göra mig gott.









T-shirt och skjorta från Unconditional, bilder från Asos

Utanför ett regn, innanför en människa som jag. Och den fuktiga luften beblandas med miljoner löv fastklistrade mot marken. Här känner jag bröstkorgen vänta på en förändring. Bort från löv, bort från högar av disk, tvätt och reklam. Och bort från samma mönster som alltid. Det är så lätt att stagnera på hösten när världen utanför inte är lika lättavänd som på sommaren. Livet flyttar in, alla händelser byter sida av väggarna och värmen som uppehåller oss kommer från något annat än solen. I kväll blir det tapas, sangria och mycket trevligt!

 

Stekhet jacka från Bolongaro Trevor...

Höstvinden runt omkring gör lusten större att ägna sig åt dom levade ljusen i fönstret ut mot gatan. Jag tycker om min lite för mjuka säng, jag tycker om att drömma från mitt eget perspektiv. Ryggen värker, men det är bara att kämpa vidare för någon annan har det alltid värre. Jag bor i Kalmars bästa lägenhet. Jag drömmer från Kalmars bästa rum. Och så var det dags att tänka positivt igen! Efter varje negativ tanke ska man tänka två positiva i följd!

 

Det finns egentligen bara en anledning att bo i Stockholm. Och det är Fifth avenue shoe repair på Mäster Samuelsgatan. Det finns visserligen en del FASR ute i landet också men allt för ofta i fel storlekar för en Krüger-ättling till tändsticka som jag. Magiskt snygga nyheter här nedan. Finns nog inget snyggare än FASR plagg. Kvantiteten på intresselistan blir tillsammans med dessa lite längre. Nu är det troligen dags att spendera igen!    













Bilder från Fifth avenue shoe repair

Det här är så klart komiskt. Och samtidigt ett bevis på att några av världens bästa marknadsförare kommer från Apple. Det är ren magi hur man har byggt upp det här varumärket till en våt dröm för slutkonsumenter, hur man profilierat sig och får människor att betala summor i en annan division än konkurrenterna kan ta ut, hur man till och med lyckats använda sig av flera sociala medier till att skapa bilden av att iPhone är den optimala produkten. Beundransvärt. Jag älskar det. Och hur människor, istället för att undvika stölder och gömma sin telefoner i handväskor, hellre går med en Iphone som en take-away-latte så synlig som möjligt. Det är status. Och snart "beskylls" Apple för att människor lider av iPhone-armbågar. Det är också status - snart. Och ni vet hur hjulet fortsätter; folk sjukskrivs, ersättningar krävs, företagen skadas... en cykel som borde fått kommunisten att ropa cynism med blodröda ögon. Nej, förlåt, det jag menar är att babyjournalistiken älskar det här. Att världen älskar att ta det några steg längre eftersom en hel värld intresserar sig. Låt mig ge er två färska exempel nedan, som jag älskar som marknadsföring.

1. En videoklipp med Atomic Tom som lanserar sin nya singel med att premiärspela den i rusningstrafiken på tåget över Manhattan Bridge mot Brooklyn - på sina iPhones som instrument samt Mac. Om det faktiskt är realistiskt genomförbart med sådana appar eller inte vet jag inte - men det ligger åtminstone helt i linje med det jag skrev ovan att anväda sociala medier till att skapa bilden av den perfekta produkten. Jag älskar den marknadsföringen, den utklassar till och med Rolighetsteorin i fyndighet. Reklamens mediekanaler är så markant ändrad är den till och med inkluderar så många kanaler på samma gång att spridningen är makalös.

 

2. Babyjournalisterna skriver om iPhone som orskak till att människor försover sig. Och självklart berör det en hel värld - väl värd en spalt i babypressen. Samtidigt blir det allmänt accepterat att komma för sent till jobbet för hela världen vet vad orsaken är. Jag älskar det här från marknadsföringens perspektiv. Det är precis det jag skriver ovan; att världen älskar att ta det några steg längre för det intresserar ofantligt många.

Och det jag älskar mest är att Lukas Moodysson kallat marknadsföringsfolk för världens avskum.

I dagens samhälle borde han må fruktansvärt dåligt i en kapitalistisk värld som togs över av en så liten sak som en mobiltelefon. Kapitalister kan tydligen vara kreativa, Lukas...

Marina & the Diamonds

Det är tyst, stilla och resten av kvarteret ligger nersläckt. November kom flygade med vinden, medan flyttfåglarna följde med i samma vind som istället lämnade oktober. Och någonstans mellan alla månader av förändringar växer groparna i soffan. Det känns som tiden springer. Och det känns som tiden springer fortare än vinden, tankarna och förändringarna i hamnen. Det är sju veckor kvar till jul; båten ligger kvar i vattnet och bilen saknar vinterdäck. Och jag saknar inte sommaren som jag brukar nu. Jag saknar bara att någon sätter press på mig, som får upp glöden igen, som driver energin från omvärlden till mig, någonting som känns i blodet och vänster kammare. Jag hoppas att någon skjuter mig innan omvärlden vaknar, men jag är glad så länge jag har ett ljus som brinner.