Utanför ett regn, innanför en människa som jag. Och den fuktiga luften beblandas med miljoner löv fastklistrade mot marken. Här känner jag bröstkorgen vänta på en förändring. Bort från löv, bort från högar av disk, tvätt och reklam. Och bort från samma mönster som alltid. Det är så lätt att stagnera på hösten när världen utanför inte är lika lättavänd som på sommaren. Livet flyttar in, alla händelser byter sida av väggarna och värmen som uppehåller oss kommer från något annat än solen. I kväll blir det tapas, sangria och mycket trevligt!