Två skjortor från Lagom. Tycker dock första är snyggare i ljusblått än i svart, som dessutom är snyggare med översta knappen uppknäppt. Finns bland annat på Selvage i Kalmar.

Kvar i sängen. Kvar i vila. Och kvar bland tonerna av Kristan Anttilas nya temaalbum Svenska tjejer. Det är låtar i Göteborgpopformat, schlager, lite smyg-dansband emellanåt och handlar om [topparna] Magdalena, Lena, Amanada, Sandra, Josefine och många andra tjejnamn. Något besviken. Och något ojämnt. Men ändå väldigt bra. Har jag garderat mig tillräckligt? Om inte, får du genast ta och lyssna själv! Albumet finns så klart på Spotify.

Dags att sjunka ner bland kuddarna i sängen. Efter en heldag i Halmstad och Hillerstorp bland utemöbler  och vägarbeten ska jag bläddra mig igenom Houses med 74 inspirerande hus i magazineformat från Trivselhus. Jag hoppas landa på mjuka moln och sova riktigt gott. Imorgon kommer Linnéuniversitet och sätter mig på prov som mentor för studenter inom Detaljhandel & Service Management. God natt landet med 800 000 vägarbeten!

Det är sånt här som blir helt fantastiskt. Jag är svag när det blir mer än en funktion, när en inredningsdetalj även blir till en skulptur, svag för linjer, propotioner och genomtänkta former. Någonting med tankar, känsla och syfte bakom förgyller. Bort från raka linjer och boxformer, bort från produkter som både du och jag och ekonomen kan rita, fram med det detaljrika och genomtänkta. Lamporna är magiska, vedkorgen har en stilren charm och i krukorna skapar den möjliga lutningen och blandmaterialet fin detaljrikedom. Mycket snyggt!


Vedkorgen Log av Bernstrand & Co för Röshults










Lampserien Potential Energy från Whatswhat Collective




Krukorna Haijk med fot i furu från svenska RVW Furniture

Det är söndag. Och huvudet slåss mot samvete, tankar och en annan slags betong. Det finns inga bättre dagar, eller kanske sämre, för en ångestladdad bild av sig själv. Huvudet värker, huvudet ekar, huvudet pulserar och hjärtat ungefär samma sak. Vad åstadkom man under veckan? Vad har jag framför mig att vänta? Och hur har jag behandlat andra runt omkring? Söndagar är ett bokslut och en företagsrapport om livet från veckan som gick. Och just idag känns det som alla siffrorna är röda. Söndagar kommer alltid förbli en transportsträcka till dagarna när saker blir gjorda och timmarna får någon slags mening. Jag känner mig bara bra när jag gör någonting mer än ingenting. Imorgon är en ny dag. Och det gillar jag.

Solen skiner, Kalmar har sommar idag. Och blev lite fundersam när jag såg att LD Tuttle och Acne göra herrskor med något feminin klack. Ah ja, tyckte ändå det var ganska snyggt, men hade ändå känts konstig att bära. I kväll är det fest. Och i kväll går vi ut. Som vanligt. Ses!


Chronicles of Never



LD Tuttle

Höj volymnen, justera pulsen. Och efter en morgon på gymmet och ha ägnat för mycket tid till att leta parkering (hela Kalmar Län är tomt på parkeringar) börjar fredagen att få sin vanliga färg. Tvättmaskinen är fylld. Huvudet är fyllt. Bröstkorgen är fylld. Tillsammans med Håkan Hellström 2010 börjar kroppen gå igång igen. Och i kväll väntar Wall Streeet 2 Money never sleeps, femte biobesöket på lika många år. Det får inte bli för ofta...



Håkan Hellström: Klubbland 2010 Flight 2 Remix

Äh, jag vet inte, jag bara sprade lite tid. Och under den tiden jag gjorde av med den fastnade jag framför tjejkläder. Lär er Kalle-smaken. Här har ni god smak. Ut och köp med er nu, tjejer. Sen kan ni alltid visa vad ni köpte. Jag hoppas jag har makalöst bra inflytande på er!


One teaspoon


Hope


Acne


Serious Sally, Rut m.fl.


One teaspoon


Hope


One teaspoon


Hope


Carin Wester


Brixton


Sessún


Carin Wester

Bilderna är från Nelly, Ish och Grandpa enligt bildlänkarna.

Maria & The Diamonds

Onsdag kväll och veckodagarna känns inte riktigt klara, tekoppen är tömd och veckan har för mig en dag kvar. Tillbaka hem till Kalmar efter två dagar i Jönköping med huvudkontor och mässbesök. Och det ska bli riktigt skönt med tre dagar ledigt i rad. Här ska hemtelefonen stängas och och mobiltelefonen få vara ljudlös, timmarna får vara oklara i konturerna och nätterna vara så länge dom vill. Nu är det dags att göra vad man vill utan någonting planerat.

 

Kristian Anttila blir bara bättre & bättre, 29:e september släpps Svenska tjejer

Så länge hjärtat minns var sista gången jag passerade dessa vägar i juli eller augusti. Och så länge jag minns var det en annan sol och en annan färg på världen då. Dom gröna varma träden som sprider en inre tillfredställelse, dom där åkrarna längs vägarna och turisterna i för långsamma fordon är nu längre bort än synen räcker. Vägen ut mot sommarstugan går genom andra nyanser nu än då. Och den där blicken som förr så gärna gick genom sommaren i ljusbått och lila är så mycket närme brandgult och rött, asfalt och betong, gråa moln och ödelagda fält. Här finns längre ingenting inom en som tänker på vad som händer runt omkring. Och allt som händer runt omkring känner jag genom benmärgen, det är som om alla inre bilder berätter vad som sker, du ser dig aldrig om men känslan ser. Efter Byttan igår känns det skönt med en lördag med Kalmar Sund som granne. Och imorgon väntar det återigen jobb, det gör det varje dag känns det som. Varför är det så?




 

Svårt att låta bli. Snyggt från Carin Wester inför vår/sommar 2011, fantastisk kortärmad tröja, en ny version på Leonardo i fina färger. Någonting gott att vänta på, med andra ord!

Mörkret som omringar väggarna ger ingen lust att storma marken utanför. Och ändå blir jag rastlös. Jag kan inte sova, jag kan inte ligga still. Innerst inne hade jag önskat att världen utanför hellre hade välkomnat ett besök, men september har en annan lust än jag. Jag blir bara varm, jag får myror i benen och kroppen kliar. Det känns som jag aldrig får den där sömnen jag behöver, det känns som jag går från dag till dag utan frihet, sömn eller en utvilad hjärna. Och trots alla försök med stora kuddhögar för lite mer bekvämlighet kan jag inte vara still. Och trots alla öppna fönster kokar jag av värme. Jag är inte gjord för att sova, jag är bara gjord för att springa från plats till plats och landa för långt från nattens drömmar. Och om jag en gång somnar så vaknar jag igen och när jag en gång vaknar så kliar det igen. Då kan jag bara hoppas "att nästa gång kommer det bli bättre". Det kommer allltid nya nätter. Och någongång kommer det perfekta nätter - jag ska bara döda den stora djävulen som breder ut sig i min säng. Nångång ska väl även sådana komma till himmelen?

Potentiella skor inför den mörka, långa och otäcka höst- och vintersäsongen; seglarkänga från H by Hudson, egentligen samma modell som sommarskorna jag köpte tidigare men då istället som låg modell. Finns i marinblå eller brun. Nästan i klass med dom från Zara.

Det här blir jag sjuk av, så magiskt snygg tapet. Dom korsstygnsbroderade rosorna ser nästan ut som en pixlig ditigal målning. Rose från Mimou finns i flera olika färger, men som alltid är blått lite snyggare än annat. Och samma serie har även bäddtextilier i samma mönster. Ett extra plus är att tapeten funkar både i moderna lite strama och stilrena eller klassiska inredningar. I alla fall om man som jag gillar gammal bas med moderna möbler.

Dom här dagarna är långa. Och varje timma har blivit längre. Det är när dagarna känns längre än ett år som det river inuti, det är när nätterna är värre känslan av växtverk i benen kommer. Och den rotlösa paniken gör mig galen. Dom här benen kliar. Dom här benen är som barns. Ibland känns det som kroppen är instängd i tvångströjor, som om benen var fäst i ett lås, du springer allt du kan men kommer ingenstans, du skriker allt du kan men förmår inga ljud. Och hur mycket jag än sparkar med benen bryter jag ingen betong. Just nu känns det som jag skulle kunna gå genom murar utan att känna någonting. Det är saker som detta som får en att känna sig som en idiot. Och så sitter man här och önskar att hela blodet rusar, att varenda jävla ven pulserar, exploderar, att någon spikade fast mig och slet ut ett oroshjärta och fick blodet att rinna under ögonlocken. Det är när dagarna och nätterna har för få nyanser, golvet blir för mjukt och väggarna kommer för nära som jag känner mig som Sveriges mest rastlösa människa. Just nu skulle jag vilja hoppa från en planet till en annan. Och däremellan hoppas jag att någonting jag aldrig sett förut finns, en annan färg, en annan hastighet, någonting annat än en rörelse som står still, någonting som fyller mer än vakuum.





Stundtals obehagligt höga igenkänningsfaktorer

Acne känns alltid som ett säkert kort, lagom vågat, lagom vanligt. Och trots att det ofta är ganska enkelt träffar dom för det mesta rätt. Hur ofta gillar man exempelvis en skjorta med mönster av blommor? Dessutom är den fjärde bilden med den ljusa t-shirten (fast i mellanblå) höstens kanske mest lovande, funkar nog som både ensam eller under kavaj.

Söndag eftermiddag med Robyns cover på Try sleeping with a broken heart, Håkan Hellströms nya låtar och rysligt magiska Hip Whips. Och nu är ännu en helg passerad i almanackan, en ledig helg som jag återigen har sovit bort. Nu återstår bara en städning för att känna helgens sista känsla komma till ett slut. Och nu ser jag allra mest fram emot en ny vecka med nya tag och en chans att ta igen dom här skuldkänslorna av att göra ingenting.

En långsam morgon som varar fram till lunch, en sovmorgon med kaffe lungo och lättskummad mjölk i sängen, nytt med Brandon Flowers och Robyn ur högtalarna och bara ett stilla, stilla lugn. Dom här benen har flippat ur totalt senaste tiden, det känns som jag blir uppäten av myror, jag är trött och sover illa, sparkar med benen om natten och det känns som jag har sprungit fyrahundra varv runt jorden när jag vaknar. Och när jag äntligen känner att myrorna blir färre är det skönt att få ligga kvar på morgonen.



Brandon Flowers från The Killers kör solo

När jag ser det här blir jag sugen på att byta ut allt jag har. Och jag blir sugen att hitta dom där udda svåra produkterna som det krävs aktivit letande för att få fram. När vi är där med utbyggnad och nytt skulle jag gärna hitta sådana här små guldkorn från olika favoriter och sälja bland alla kommersiella varumärken; en spets med produkter som människor drömmer om, blir ensamma och och blir någonting för dom som verkligen önskar det lilla extra intill sina klassiker. Jag är övertygad om att det här går även i en mindre stad, enligt mig skapar inspiration både drömmar och behov. Vad drömmer ni om i hemmet?


Dot Side Table skulle passa jättebra som sängbord i en modern miljö


... och som ett enkelt hall- eller fåtöljbord också!


Natural Tree Stump, perfekt som sängbord, känns eget och vackert


Weatered wood golvlampa gillar jag skarpt, passar in i naturtrenden


Cornered soffbord är både funktionellt & snyggt i propotionerna

Tipsade Stolab om att göra Lilla Åland som kökssoffa, denna dock från Ercol

Den sista helgen är klar, den sista helgen och den sista morgonen med alarmet på, inget mer helgjobb på en månad och resten som är kvar dagarna att vakna till en kyligare vind. Och tillsammans med graderna sjunker lusten, suget och motivationen. Det märks att jag inte kunnat jogga på flera veckor, den där tån som inte läker stör, för den där tillfredställande känslan, den där nya energin och endorfinerna känns som glömda. I kväll låter jag det vara. Och i kväll springer jag ut bland vindarna längs Ölandsbron ändå. Om det blir värre får det bli så. Man börjar klia sig lite för ofta i huvudet när soffan alltid ligger närmre än sakerna som får hjärtat att jobba. Det är dags att ändra på rutinerna. Igen.

 

Trekvartärmar, båthals och ficka på sidan, från Carin Wester


Farfarströja med extra lång knapphals, från Carin Wester


Bilder från Yoki Ono

Det känns som farfarströja kommer vara höstens och vinterns mest trevliga. Jag går sällan i långärmade tröjor men Carin Wester har verkligen gjort en lovande. Och Kristan Anttilas nya singel med Sylvia Vrethammar är riktigt, riktigt fin. För övrigt är det, som flera gånger förr, min fina vän Lotta som körar på Anttilas nya singel. På återseende!

Ett behagligt lugn, helt oebrörd från vad som händer runt omkring. Och den där känslan av att allt som händer utanför inte påverkar pulsen, bara ett lugn som har stannat kvar. Kroppen, huvudet och blodet rör sig i samma takt som vindarna från luften och allting annat som förändras. Självförtroendet finns där utan att ens behöva bry sig om det. Och för varje tid som går så blir känslan av att allting löser sig klarare igen, klarare än vatten, klarare än regn. Det känns som omvärldens förändras och jag med den. En ganska behaglig känsla. Och det där hjärtat, som ibland går upp och ner i discotakt, slår till och med lugnt än.