Den sista helgen är klar, den sista helgen och den sista morgonen med alarmet på, inget mer helgjobb på en månad och resten som är kvar dagarna att vakna till en kyligare vind. Och tillsammans med graderna sjunker lusten, suget och motivationen. Det märks att jag inte kunnat jogga på flera veckor, den där tån som inte läker stör, för den där tillfredställande känslan, den där nya energin och endorfinerna känns som glömda. I kväll låter jag det vara. Och i kväll springer jag ut bland vindarna längs Ölandsbron ändå. Om det blir värre får det bli så. Man börjar klia sig lite för ofta i huvudet när soffan alltid ligger närmre än sakerna som får hjärtat att jobba. Det är dags att ändra på rutinerna. Igen.