Ett behagligt lugn, helt oebrörd från vad som händer runt omkring. Och den där känslan av att allt som händer utanför inte påverkar pulsen, bara ett lugn som har stannat kvar. Kroppen, huvudet och blodet rör sig i samma takt som vindarna från luften och allting annat som förändras. Självförtroendet finns där utan att ens behöva bry sig om det. Och för varje tid som går så blir känslan av att allting löser sig klarare igen, klarare än vatten, klarare än regn. Det känns som omvärldens förändras och jag med den. En ganska behaglig känsla. Och det där hjärtat, som ibland går upp och ner i discotakt, slår till och med lugnt än.