Vaknade för sent som alla andra lediga dagar, en lättskummad kaffe senare började dock en riktigt bra dag. Och runt omkring alla tankar och idéer fanns det bara en sak som störde. Jag gillar när jag inte kan vara still för att det kommer idéer. Jag gillar när jag ligger vaken på nätterna för att det kommer idéer. Jag gillar när musiken låter lite bättre än den gjorde dagen innan bara för att det kommer idéer. Men jag gillar inte när det kommer ett stopp för att jag inte kan genomföra tanken, när kunskapen för att producera kreativiteten inte räcker till. Det är när man vill men inte kan som tålamodet förvandlas till ett monster jag inte gillar.

Två koppar marelds-te senare och en dag med långlunch och grabb-snack på stan, nybörjarjakt på vinterhjul och några besök i klädbutiker och gallerior bland magiska rumpor och ansikten är jag fast i en nersjunken soffa nu. Ängö har blivit mörkt, musiken har tagit över och lamporna håller världen vid liv. Det känns ganska skönt att vara tillbaka igen.