Löven börjar falla. Och när huden får ett extra lager river vinden ändå igenom den. Det har blivit kallt nu. Dags för oktobertankar, dags för oktoberfester och skördefester. Mellan löv, oktobermoln och ojämna timmar letar jag fortfarande efter den där hjärnan som fungerar, jag känner mig ostrukturerad, ofokuserad och långt från närvaro i vad jag än ger mig in på. Jag letar och jag söker. Och andas. Jag antar att det där går i perioder, att själen kommer och går, att lusten som lever inom en finns kvar i samma långsamma fotsteg som gick igenom huvudet igår. Det är nog bara att stå upp. Och köra vidare så hårt det går.