Inuti kroppen finns dom där slagen som inte går att se, hjärtslagen, en egen pulsmätare som sätter igång eller vill ta semester beroende på den berg- och dalbana som inspirationen rör sig i. Och jag är en typiskt humörspelare. Presterar vid lust eller dör vid det första sjukdomssymtomet. När jag väl är igång och jag ser ett guldfärgat slutreslutat kan jag vara igång 36[!] timmar om dygnet utan krampkänningar. Men när det tar emot, när starten känns för klurig och inte ens silvermedaljen är i sikte så låser sig alla sinnen, alla överkreativa förslag på lösningar eller överflödiga och orealistiska idéer. Och det är just det med sådana idéer. Det spelar ingen roll om 95% av idéerna är färdiga för papperskorgen eller barnböckerna, för ju fler som kommer ut desto större chans att fånga mästerverket.

Just nu står huvudet ovanför sanden men fötterna kvar i betongen, någonstans mellan maskarna och vattenledningarna [eller nåt], i ett mellanläge med fyra steg kvar till himmelen. Det gäller bara att börja, att känna flytet och tappa bort tiden. Det är precis där man ska vara. Där alltid fungerar, inspirationen driver en och slutresultatet blir den inre tillfredställelsen där man vet att prestaionen är fucking awsome. Och samtidigt finns det stunder jag kan känna att det finns saker jag skulle kunna göra bäst i världen, ohotad från någon sekundärelit. Det är bara att jag vet fortfarande inte vad det är för något. Jag antar bara att man ska försvinna in i en bubbla av fantasier ibland. Jag har ingen aning om vad det här betyder, jag vill bara prestera som en VM-medaljör på en hundradels sekund. Känner att jag måste upp på pallen igen. Kanske har jag aldrig förnekat att jag är annat än konstig ibland, men visst finns det ingen bättre känsla än att veta att man är kung på någonting? Om det är på jobbet, spela fotboll, lyfta vikter på gymmet eller skriva texter för ett blogginnehåll spelar ingen roll. Prestera, då känner du att du är nånting.

I morgon är den första dagen av mitt nya liv och då ska jag ta i med både barnbokshjärna [en kreativ hjärna] och vilja. Ändå ner från tårna. Ovanför sanden. Överst på pallen. Och upp till himmelen.