Ibland bara händer det. Händelser som tagna från en reklamfilm, direkt från livet med en skyddsväst gjord på luft. Och egentligen är det inga framtvingade tankar som ligger bakom, bara vanliga händelser utan konst. Här sitter jag i skrivandets stund med en balkongdörr två meter ifrån mig - öppen - och gardinerna rör sig lätt av vinden som inte finns. När jag ser ut över tröskeln ser jag en gul fasad, toppen av ett äppelträd med blad lika gröna som dom minsta barnen på en skolgård, jag ser en balkongkant med färglada växter som en symbol för en ny säsong, jag ser ett nymålat golv, nya möbler täckt av ett himmelsblått tak. Himlen ovanför balkongen är gjord av sommar. Och himmelen där utanför ligger lite nämre. Vi har passerat en vinter jag inte har hatat, en vinter jag inte en enda gång har blundat bort, en vinter jag tycker var längre än alla andra jag väntat mig igenom. Plötsligt har det hänt, dörren ut mot vardagen står öppen. Gardinerna och möblerna andas luften utifrån som sakta tar sig in. Här sitter jag halvvägs ut i en tidig sommarnatt och njuter. Och vilken almanacka jag än kollar i står det fortfarande bara den tolfte maj.